Så här blev resultaten:

Men det kanske helt enkelt är två helt olika saker egentligen så det kanske inte är rättvist att dra dessa över en och samma kant?

Hur känner ni om fotorealism vs abstrakta avbilder?

Några exempel på fotorealism vs abstrakta avbilder:

Vacker abstraktion av Silvia Pellisero

Galet realistisk målning av Linnea Stridh

Idag vill jag slå ett slag för Carl Klieners underbara fotografier. Många av er känner säkert igen hans kokboksfotografier för IKEA men han har mkt annat värt att slå en kik på.

Nytänkande, inspirerande och vackert!

Ta en titt själv vettja!

http://www.carlkleiner.com/

Fint, tänkvärt och demonstrerat av en riktigt lustig filur dessutom! Man kan inte annat än att le!

Det superspännande och innovativa projektet Noisy Jelly är ett spel där spelarna själva får koka ihop sina instrument gelé.  Varje form får ett unikt ljud som är beroende på färg, form och saltinnehåll. När formerna har stelnat så placeras dom på ett speciellt bräde fyllt med sensorer, där man sedan kan få fram olika ljud genom att vidröra gelén. Superflummigt och fantastiskt kreativt!!

Idag hittade jag en supermysig blogg som gav mig en mysigt varm känsla i magen. Bloggen heter 365 saker du kan slöjda och varje dag läggs publiceras ett recept på saker man kan göra själv, högt och lågt.

Jag fastnade speciellt för ett recept på hur man kan binda sin egna bok. Jag är just nu inne i en period när jag är trött på allt materialistiskt skit som vi maniskt strävar efter att kunna köpa över en handvändning och går därför igång på saker som man kan tillverka själv. Mer eller mindre allt går ju faktiskt att tillverka själv, det var ju på det sättet vi en gång började vår materialistiska girighetsresa till där vi befinner oss idag. För att göra en lång historia kort så känner jag helt enkelt att man uppskattar saker omkring sig mer efter att man själv fått lägga ner den tid och möda som det egentligen borde ta för att få tillgång till allt vi tar förgivet varje dag. Plus att hantverkstraditioner är bland det vackraste som finns och det får mig att må bra!

Så det blir på min att göra lista i helgen att prova på! Prova du också – alla kan!

Men….Nej……

Är det inte lite förundrande hur en egentligen så bra och smart produkt som segway kan bli kollektivt utmärkt som världens töntigaste transportmedel? Och därför bli en flopp? Vad är det som skiljer sig egentligen från en moppe, cykel eller inlines? Varför blev just segwayn av alla dessa världens tönt-grej?

Visst- utnämningen är inte officiell, men den är enig, tyst och överenskommen. Nämn ordet segway och du får samma reaktioner. Se på alla Tv-serier och filmer och det är alltid ”töntkaraktärerna” som färdas på segway. Ta en bild på segway turister och posta på facebook och alla har samma åsikt…! Jag har det också, men jag vet inte varför…egentligen är det ju det perfekta transportmedlet!

Det är lustigt för jag minns hur man spekulerade när man var liten om olika nya färdsätt som var alltifrån åkande sängar till gyllene vingar allt för att komma fram och tillbaks från skola på ett så snabbt och bekvämt sätt som möjligt! Men design är inte riktigt så enkelt. Det räcker inte med att hitta den tekniskt perfekta lösningen som täcker användarens alla tänkbara behov, ta fram koncept och slutprodukt och slussa ut på marknaden..Det finns nämligen en aspekt till – perception. Perception är en intressant aspekt som är svår att ta på, mäta och förutspå men något som alltid kommer att finnas som stenhård domare i slutändan av en designkedja.

Men vad är det som avgör att något är fult/snyggt/coolt/töntigt och framförallt vad är rätt eller fel? Ja uppenbarligen gjorde segwayn något som var fel…eller…? Är det verkligen en flopp när man lyckas skapa något som berör och upprör oss med alla möjliga känslor och åsikter?  Tveksamt är väl dock om det var ursprungstanken med hela uppfinningen? Och det svåra är att få kontroll och lyckas styra perceptionen dit man tänkt.

Tänk vad man kan åstadkomma mycket av så lite!

Sarah Illenberger har mycket spännande för sig och är värd att hålla ögonen på!

Det finns så otroligt mycket orört och vackert i vårt svenska arv som många av oss tyvärr aldrig får se eller uppleva. Men för mig är det kärlek och en outtömlig källa till inspration och rekreation som jag alltid kommer att unna mig att uppleva!

Jag har själv upplevt dessa miljöer under min uppväxt och haft turen att ha en samlande familj där kläder gått i arv från äldre generationer och jag känner igen många av nygårdsannas snitt och skärningar ur min mormors klädgömmor där hon förvarade urvuxna kläder från släkten, det var ofta en spännande aktivitet för oss barn att prova och ärva dessa plagg, framförallt när man var tonåring och sökte nya uttryck i unika kläder som ingen annan hade. Många av plaggen var handsydda medan andra var köpta. Mitt favoritexempel är denna vackra sommarklänning som har en underbar modell (observera likheterna i modellen på bild 2 ovan) och ett vackert mönster! Och visst blir det något alldeles speciellt när man bär ett plagg som ärvts genom generationer!

]]> http://bloggar.capdesign.idg.se/hypermiia/2011/06/06/mode-som-varmer-mitt-ursvenska-hjarta/feed/ 1 http://bloggar.capdesign.idg.se/hypermiia/2011/06/02/stanford-marshmallow-experiment/ http://bloggar.capdesign.idg.se/hypermiia/2011/06/02/stanford-marshmallow-experiment/#comments Thu, 02 Jun 2011 08:38:07 +0000 hypermiia http://bloggar.capdesign.idg.se/hypermiia/?p=141

Stanford marshmallow experiment är ett experiment som utfördes på Stanford University 1972. Det är Ett självdiciplin test där 4 åringar får en marshmallow serverad på ett fat framför sig och med en hake att om de väntar med att äta den tills testledaren kommer tillbaka efter 20 minuter så kommer de att få en marshmallow till, men om de inte väntar utan äter den så får de ingen mer när hon kommer tillbaka.

Resultatet av experimentet är att 1 utav 3 av barn lyckas låta bli att marshmallowen och får ytterligare en, medan de övriga slukar den efter kortare eller längre tid. En uppföljning av dessa barn gjordes 15 år senare som visar att 100% av de barn som lyckades avstå frestelsen är framgångsrika och har lyckats bra i skola och studier på högre nivå. Tillskillnad från de övriga 75% av barnen som inte lyckades avstå marshmallowen och istället åt upp den – de har haft svårt med utbildning och har i vissa fall även hoppat av skolan. Ett resultat som är  riktigt intressant men samtidigt lite skrämmande…

Det finns ett Ted talk där Joachim de Posada pratar om dessa experiment och hur de tolkats. Efter uppföljning av dessa experiment menar han att nyckeln till framgång ligger  förmågan att se konsekvenser i framtiden- att vänta på en belöning. Och att detta test kan i tidig ålder utvisa denna förmåga. Däremot har inga tester så vitt jag vet utrett hur detta utfall är om barnen är några år äldre. Kanske större andel skulle lyckas om man har utvecklats ytterligare några år och hade mer förståelse för framtidens konsekvenser? Och en annan intressant fråga är om denna förmåga går att träna upp?

Ja, säga vad man vill om tester på barn i detta sammanhang, men det är intressant och filmen från testerna är faktiskt riktigt underhållande.

Se Stanford testet på youtube

Se Joachim de Posadas Ted talk om testet

Idag vill jag slå ett slag för en av mina absoluta favoriter bland Svenska klassiska illustratörer- Gunnar Brusewitz(1924-2004). Han har berikat vår värld med fantastiska verk under sin ytterst produktiva levnadstid. Han har med en fantastisk förmåga fångat verkligheten på ett naturtroget sätt fast ändå i en illustrativ form, nästan lite som karikatyrer- helt underbart genialiskt. Vill du få en glimt av hans skatt så finns just nu en utställning på naturhistoriska riksmuseet som visar ett 80-tal av hans skapelser. Klart värt ett besök!

Tänk så mycket inspiration det finns i runtomkring oss hos djur & natur!

http://abduzeedo.com/alphabet-carved-food

Click here to view the embedded video.

Jovisst! Nu släpps den sprillans nya vita iphone 4!  Det har ju tagit rätt lång tid att få fram denna vita pärla pågrund av diverse kvalitétssäkrings bekymmer. Men nu finns den här och visst kommer den som lyckats lägga vantarna på ett exemplar att blända oss svartrötter ett tag framöver? Först efter nån månad eller två när den vita färgen är lika fräsch och som ett par vita sneakers i New York City kommer vi återigen stolt höja hakan över vår svarta investering och vågskålen är åter i balans.